Fars dag (L).
Idag är det en dag att fira alla underbara pappor och pappors pappor ute i världen som kopletterar oss kvinnor och som gör att jing och jang symbolen sluts. För utan männen vore vi kvinnor inget och utan kvinnan vore männen inget. Ja ni fattar.
Jag tycker det är bra att det här med Mors och Fars dag finns, för då får man lite extra uppnärksamhet och kärlek, förhoppningsvis. Det är även en dag för barnen att visa extra uppskattning till sina föräldrar.
Fars dag för mig gör mig både lycklig men samtidigt så oerhört ledsen. Jag har haft turen att komma till världens bästa fosterfamilj där jag vuxit upp bakom fyra otroligt trygga väggar som präglat och gjort mig till den jag är, en person som är godtrogen och som vet vikten av att hjälpa till och hjälpa andra människor som har det svårt. Jag är omtänksam och står ganska stadigt på denna jord som vet vad jag vill med mitt liv. Och att jag har blivit den jag är har jag mycket att tacka mina fosterföräldrar Rosi och Robban för och det kommer jag vara evigt och föralltid tacksam för. Men det som gör mig ledsen på samma gång är att inte kunna visa allt detta fina, och visa vad jag åstakommit och vem jag blivit till min Far, som gick bort förra sommaren. Även om mina biologiska föräldrar gjort vissa val i livet som jag aldrig kommer förstå eller förlåta så är de och kommer alltid vara min Mamma Och Pappa och det bandet kommer vi alltid ha, oavsett vad som händer. Pappa fick jag en ganska så bra kontakt med innan han dog och saknaden av honom är lika stark idag som för ett år sen när han dog, om inte starkare. Ju mer jag utvecklas och ju starkare jag blir som människor och ju mer jag åstakommer, ju MER vill jag ringa pappa, gå över till han och tala om vad jag lyckats med. För att på nått sätt bevisa för honom att trots att mycket i livet gick snett till en början så går det att fixa till med rätt hjälp och med rätt människor runt omkring en, och jag tror säkert att Pappa kände mycket skum och skam till hela situationen med oss barn, men jag vill på nått sätt bara säga, det är OK nu, jag förlåter dig. Så pappa, om du i himmlen läser detta, så vet du att jag väntar på dig tills vi en dag ses igen!
Det man gjort är gjort och man kan inte göra saker ogjort men man kan leva efter att göra saker bra här och nu och vara godhjärtad mot de människor man möter så kommer man nog få mycket tillbaka senare i livet.
Så till alla er som fribilligt valt bort eran Föräldrar av olika skäl, att de varit dumma, inte gett er tillräckligt med månadspeng eller att ni inte fick den bilen ni önskat er eller vad det nu kan va för små skit som ofta är orsaken till bråk mellan föräldrar och barn, tänk till. Du har bara En pappa och endast En mamma. Så var för fasiken rädd om dem, för en dag, när du minst anar det så finns de inte längre och då kommer din värld vändas upp och ner och det kan jag lova, för jag vet.
