helenemede.blogg.se

Hej. Det blir inte mycket av med bloggandet... Mkt pga att det inte händer så mkt olika/ roliga saker just nu.  

Men kan berätta det senaste som hänt i mitt liv för er som faktiskt läser här:)

Jag har blivit med b....IIL, inte barn;) en Kia ceed kombi! Super nöjd med köpet och bilen går som en pärla!!

Har gjort min fjärde tatuering på insidan av vänster överarm där det står : learning is a gift, even when pain is your teacher. Blev skitsnyggt och har bokat tid för att täcka över/ göra om min text på skuldran som jag inte längre är så nöjd med pga att man knapps ser vad som står längre... Den blir av på fredag kl 08!! Kommer göra bajsont där bak på skuldran...

I helgen har jag träffat goda vänner och käkat ute i fredags, lunchat ute i lördags samt käkat slagsta glass. I går var jag Hanna och lina på Ikea och köpte lite behövligheter samt fikade hos Jouline och Markus

Som hade kalas för Markus! Mycket trevligt. 

Idag började jobbveckan igen och det var som vanligt lika motigt efter lite ledighet. Denna vecka ser jag fram emot att va ledig fredag lördag OcH söndag! Mkt som ska hinnas med och på söndag konfirmeras lillasyster Fanny!  

Och annars med mig då?

En sten har iallafall lättat från mina axlar när jag bröt från en energi krävande person som gjorde livet eländigt.  

Så nu är allt ok och jag hopppas att bra och roliga saker kan hända nu

Så att livsgnistan tänds rejält!:) kan behöva lite glädje rus känner jag.:)

Nu har första dagen snart tagit slut och jag längtar tills sängen!

Är så trött haha, hoppas på bra väder imorgon med så att vi kan leka mer i parken:)

Man ska va glad åt att alla är olika och att man inte är som alla andra.

Idag var jag så förbaskat trött på kvällen, en kombination av att jag inte käkat någon kvällsmat pga att jag inte orkade laga mat tsm med fyra veckors non stop jobbande med Max en dag vila emellan gjorde att jag somnade i soffan kl 18-20,

Där var den fredagskvällen liksom. Men vad spelar det för roll när man ändå spenderar den med sig själv?

Tycker nog att fredagen är den kväll som är jobbigast att spendera själv. Vet inte varför men det känns på något sätt som att det vore så mkt bättre att spendera kvällen med någon och vakna upp lördagen med noll planer och bara göra det som faller en in i smaken. 

Jag är nog inte ensam om att känna att veckorna endast pendlar mellan dagarna måndag och fredag, konstant hela tiden. Man hinner liksom aldrig andas eller reflektera. Man bara följer strömmen och försöker hinna med livet i den mån det går... Nu känner jag att vuxen livet verkligen börjar komma ifatt på riktigt. Jobb 100% lite fritid och mycket utgifter och saker som ska göras och planeras. Har även idag köpt min alldeles egna första bil! Superglad över det och det ger

Mig ytterligare några vuxen poäng på tavlan!

Önskar bara att tiden inte går för fort och att man vaknar upp en dag typ om 5 år och undrar vafan hände. Vart är jag i mitt liv och varför blev det inte som jag tänkt mig.

Alla har vi drömmar om hur vi vill att våra liv ska se ut och om fem år skulle jag istället vilja vakna upp och tänka: fan vad bra jag har det, ett bra jobb, ett fint hus, en underbar man och två fina friska barn.

Det är det som en finessen med livet, man kan aldrig veta hur man kommer tänka när man vaknar upp en dag om fem år... Kommer livet någonsin bli som jag tänkt mig?

Varför ska man straffas för att man är sig själv? 

Att man är snäll, omtänksam, godhjärtat och givmild leder ofta till att du blir sårad utnyttjad och tagen för given. Men varför är det såhär? Varför är det inte sånna människor som oss som borde bli satta på pedistalen och inte bli överkörda som lera på en skitig åker.

Jag lever efter mottot "What goes around comes around" och tror på att gör du dumma saker och beter dig illa så kommer du få äta upp din egen skit i slutändan... 

Är det för att man är så naiv som person att man fortfarande tror på det goda, att det finns bra människor där ute och att folk faktiskt KAN ändra sig, är det därför som man oftast blir tagen gör given?

Är det meningen att man ska behöva va någon man inte är, spela ett spel och bete sig illa för att ha en chans till att träffa någon som respekterar en? Är det så jävla illa det behöver bli, sjukt samhälle vi lever i med sjuka förhållandelekar...

Vad det än handlar om, alltifrån att gå ner i vikt, till att börja träna, byta jobb eller fundera över val av partner så måste man själv komma till insikt med problemet innan man kan finna en lösning och börja reda ut saker... Det handlar om att ha självinsikt och inse sitt eget värde till vad man förtjänar och vad man vill ha i sitt liv samt människorna man vill inkludera i sina viktigaste dagar.

Det där med att inse när det gått för långt är en dålig egenskap hos mig, att jag håller fast vid det goda hos människor som kan ha sårat mig så jävla många gånger är inte något bra. Det är en dålig egenskap som gör att jag blir sårad och alltid sätter mig själv i andra hand. Något jag måste och kommer att jobba med! En sak jag vet är iallafall att jag förtjänar att inte bli tagen för given, det gör alla människor. Man ska behandla människor som man själv vill bli behandlad! Punk slut. Nu ska jag sova; sudda ut alla negativa tankar och börja morgondagen med positiva tankar. Ut med gammalt in med nytt:)