när armar och tår inte räcker till
känner ni ibland att det spelar ingen roll vad man gör eller säger eller hur mycket man gör eller säger det, det är ändå aldrig tillräckligt. Den värsta känslan av allt är att känna hjälplöshet och att man inte räcker till som man är eller med det man försöker göra. Det finns ingen sportslig chans att man som en enskild individ ska kunna tillfredställa alla behov hos en annan människa eller kunna tänka på allt som borde göras och sägas samtidigt som man ska kunna stå med båda fötterna på jorden och försöka leva sitt eget liv. ibland måste man sätta livet i perspektiv och fråga sig själv, vad vill JAG och vad mår jag själv bra av? lever man ett liv ihopp om att behaga alla människor runtom kring sig så kommer man garanterat tappa sig själv och sina värderingar på vägen.
mina kissar är sjuka, det är ett heltidsjobb att försöka se till att alla dessa små krabater mår bra och äter, får ta fram minahusmors/veterinärkunskaper och försöka göra det bästa möjliga jag kan!
