pappa.
idag är det ett år sen änglarna tog dig ifrån oss, ett år sen du tog dina sista andetag framför näsan på mig och ett år sen jag pratade med dig för sista gången, min älskade pappa. du är älskad saknad och jag minns den dagen som igår. önskar varje dag att jag på något sätt kunde få dig tillbaka, göra saker annorlunda och framför allt önskar jag att du hade valt annorlunda vägar i livet och inte valt alkoholen framför dina fyra underbara barn, barn som önskade, drömde om att få det liv som alla andra barn ser som en självklarhet, att få växa upp med mamma och pappa och allt ska vara skog och rosa dalar. men för oss var det inte riktigt så. vi fick växa upp i underbara foster familjer men ändå fick vi inte leva tillsammans mer er, med dig pappa. även om du är borta fysiskt sätt så känner jag dig närvaro hos mig hela tiden och den gör mig trygg, den gör att jag orkar fortsätta trots att livet ibland är för tungt. jag saknar dig så att det gör ont men jag har ändå på något sätt lyckats börja gå vidare och hoppas att du oxå någon dag kan finna ro vart du än i himlen hamnar. nu och föralltid kommer jag älska dig!