då och nu
idag har varit en sån där dag där jag tänkt mycket på framtiden, tänkt på nuet och vad jag vill med min framtid. och jag har aldrig känt mig såhär vilsen förut, rädd för att fatta beslut, rädd för att såra, rädd för att välja fel väg men samtidigt rädd för att bli lycklig, att få det jag alltid drömt om. kanske låter dumt att säga att man är rädd att bli lycklig, men det jag menar är hur vägen dit kommer bli, vilka människor kommer jag svika och hur kommer jag själv må tills jag når dit... och nej man kan inte veta och man bör inte oroa sig i onödan, men det gör jag. jag är en sån person som oroar sig, ibland i onödan. kom ni ihåg när man var liten och oroade sig för om mamma skulle bli arg på en om man hade haft sönder något, när man älskade att skrämma människor när man stod bakom dörren men gav upp ganska så fort när man insåg att personen redan gått en annan väg eller när man brukade heja på de vita myrorna i myrornas krig på tv:n. När jag var liten så var mitt stora fokus i livet att leka, att leka hund, häst, stall och allt möjligt som har med djur att göra, jag älskade även att leka hund och släde på vintern. Pssst kärlek och framtiden, vad var det då liksom?!! varför längtade man så efter att bli vuxen när man var liten och varför säger man nu att man önskar att livet vore lättare, som när man var barn? varför är vi aldrig nöjda? är det meningen att vi ständigt ska önska oss det vi inte har eller det vi aldrig fick?
jag är en väldigt okomplicerad människa, lätt för att gilla människor som har hjärtat på det rätta stället. lätt att gilla människor som är raka och ärliga, som tänker gott och som inte sårar andra människor medvetet. folk som ljuger och pratar skit om sina kompisar till andra kompisar för att hålla snacket rullande är även något som jag avskyr och det är även sån människor som jag vill ta avstånd från. krama is à bitch, what goes Around comes around.
ska jag beskriva mitt liv, det livet jag drömmer om att ha inom 6-7 år skulle jag nog skriva såhär. Jag är lycklig, jag har ett jobb som får mig att känna mig behövd och värdefull, jag har en sambo (kanske man) väntar mitt andra barn, bor i ett mer avlägset område som är barnvänligt men ändå socialicerat. Har boxerhund. har familjen relativt nära mig, får se mina syskons barn växa upp och även mina vänners. Har en stadig ekonomi som gör att vi kan åka på utlandsresa iallafall vartannat år. jag vill också må bra och vara hälsosam, vältränad och välmående!!
Det här är det liv jag drömmer om i stora drag, är det för mkt att önska sig? alla människor förtjänar väl att bli lyckliga?
