Kvällsfunderingar
Varför är det så att man normalt sätt går ner i ett björntempo när det är dags för hösten och vintern att komma och man blir kall och deprimerad? Sverige är ett fucked up land om jag får säga det, mörk större delen av året än ljust, flest självmordsbenägna land och landet med flest singlar i hela europa... Det talar ju för sig själv, varför slutar folk att leva och ta hand om sig själva så fort inte vädret eller ljuset behagar? Inte konstigt att saker är som de är...
Jag kan ju bara gå till mig själv och fundera över varför jag mår sämre och en en deppiga människa under denna tid på året. Jo för att vädret spelar stor roll lika så temperaturen utomhus. I somras mådde jag som bäst, tränade varannan dag sprang en mil 3 gånger hade fullt ös med katter och steg upp 05.30 nästan varje dag för att jobba, men nu? Sover gärna till 12 om jag får och vill helst inte göra något alls.. Jag känner mig själv ganska väl och träning för mig handlar inte om att bli smal och följa ideal, det handlar om att jag ska trivas i den kropp jag bär och må bra orka med skola och jobb och allt som sker runtomkring så därför har jag bestämt mig att jag ska låta vintern bli en del av min sommar och jag ska må lika bra som jag gjorde i början på augusti! Vill man förändra sitt liv så kan man! Det handlar om att hitta en balans!
